DETTA NYA LIV

Min syn på feminism har förändrats ganska mycket de senaste fem åren. I Nepal fanns vuxna runt mig med väldigt olika syn på könsroller och jämställdhet och även om jag kanske inte var jättemedveten om det så märkte jag det. Jag ska inte ta allt det men jag hade ganska konservativa tankar länge. Tänkte att feminism var lite onödigt i Sverige, det är ju mycket värre i andra länder och man måste väl inte stånga sig blodig för lite högre lön. Typ så. Men i slutet av 2017, efter #metoo, fick jag ett wake-up call. Det året hade mina ögon öppnats för porrindustrin, jag såg några dokumentärer och blev chockad över hur kvinnor förnedras i en industri som är allmänt accepterad av samhället. Jag hittade också instagramkonton där tjejer i prostitution berättade om de hemska saker som män utsatte dem för (inte bara några få män, mellan 8% och 13% av män i Sverige har köpt sex, källa). Jag började inse att det finns strukturer i samhället som missgynnar kvinnor. Det finns så många bevis på det i vår vardag. Som jag redan nämnt, porren, extremt många killar och män kollar på det och självklart påverkar det kvinnosynen. Övrigt sexualiserande och objektifierande av kvinnor i reklam, filmer, på sociala medier etc. Skönhetsidealen som vi kvinnor utsätts för och som innefattar så mycket mer än idealen för män (vi ska sminka oss, vara smala och gärna vältränade också men med lagom stora bröst och rumpa, raka oss, vaxa eller epilera för att vara hårlösa överallt utom på huvudet, ha fylliga läppar och noppa ögonbrynen, för att nämna några av sakerna). Andelen tjejer och kvinnor som lider av ätstörningar. Andelen tjejer som har prestationsångest, som möter krav i alla delar av livet. Andelen kvinnor som blir utbrända och sjukskrivna. Att vi inte känner oss säkra när vi går ute på kvällen eller natten själva (senast för några dagar sedan ringde min syster till mig för att hon var själv på stan en lördagkväll, några killar hade vinkat åt henne och hon ville prata i telefon för att känna sig tryggare). Hur vanligt det är att män utsätter kvinnor för våldtäkter, sexuella övergrepp och annat våld. 

 

Det blev en ganska lång lista och det är långt ifrån allt. Idag tycker jag att det är tydligt att feministiska perspektiv behövs även i Sverige. Det handlar om att se de strukturella problemen, inte bara försöka lösa frukterna av problemen som jag ofta tycker att det blir. "Ska flickorna i framtiden inte drabbas av psykisk ohälsa så ofta som de gör nu, måste vi stärka deras självkänsla mer. Få dem att inse att de är tillräckligt bra som de är både i skolan, på jobbet och hemma. Vi måste också peppa dem att våga ta risker och tro att de kan klara livets alla olika utmaningar". Så skrev en erkänd kristen (manlig) psykolog i en debattartikel i höstas. Det finns mycket som provocerar mig i de meningarna (och hela hans artikel) men det jag vill ta upp här är att han tycker att problemet ska lösas genom att "peppa" enskilda tjejer så att de får bättre självkänsla. "Få dem att inse att de är tillräckligt bra..." som att det bara sitter i deras (våra) huvuden. Min övertygelse är att det här problemet går mycket djupare. Det genomsyrar hela samhället och en sådan lösning blir bara att klippa av kvistarna av trädet i stället för att angripa roten. I det tycker jag att feminismen som ideologi kan bidra med viktiga perspektiv. Jag tror inte att det har svar på allt, jag lever inte mitt liv utifrån feminism utan utifrån min relation med Jesus, men jag tror som sagt att feminism har en hel del att bidra med.

 

 

Ett tips till er som är kristna är att lyssna på Jesusfeministpodden som drivs av Sarah Grenholm och Katarina Hedman (finns även på Spotify). Jag håller inte med om allt de säger men de har många intressanta tankar. I Bibeln kan vi läsa om hur Jesus upprättar kvinnor i ett kvinnofientligt samhälle, och jag tror att Han vill upprätta oss också. Inte bara på ett individuellt plan utan även på ett strukturellt plan, även om det inte kommer att ske till fullo förrän Jesu återkomst.