0

Sportlov utan lov

Den här veckan har det varit sportlov i Karlstad, fast på unversitetet har vi ju inget lov, vi påbörjade en ny delkurs. Lite vuxenpoäng ändå. Jag tycker ändå det har känts lite som sportlov eftersom alla mina vänner är lediga och kan hitta på roliga saker. 
 
I lördags var det Mello-häng och övernattning i kyrkan. Jag har verkligen blivit positivt överraskad av Melodifestivalen det här året, de senaste åren har jag ibland fått gå ut ur rummet för att jag blir så frustrerad på olika saker. Främst är det nog sexualiseringen, jag blir extremt provocerad när en grupp halvnakna kvinnor dansar runt en manlig sångare. Men i år har det inte varit så farligt och alltså, Bishara i lördags! Vad uppmuntrande det var att se honom ge äran till Gud när han gick till final! En 16-årig kille som är så öppen med sin kristna tro både på Instagram och i direktsänd TV, wow. 
 
Efter Mello hade vi andakt, chillade och pratade hela natten (några av oss). De av oss som var uppe längst gick och la oss 05.45 och vi blev väckta kl 9 eftersom det skulle vara gudstjänst i kyrkan. Men jag kompenserade genom nästan 12 timmars sömn (!!) natten efter plus en timme till mitt på dagen. Sjukt olikt mig, jag vet inte hur många år sedan det var jag sov så mycket. Skönt var det i alla fall. Och det var värt att bara sova tre timmar på övernattningen, jag älskar nattliga samtal.
 
Jag har kollade på två olika program på SVT play i början av veckan. Det första var ett avsnitt av Uppdrag Granskning som heter "Nagelfixarna", ni kan kolla på det här. I beskrivningen står följande: Vad vet vi egentligen om de kvinnor och män som kommit hit från Vietnam för att fixa våra naglar? Uppdrag granskning kan avslöja ett cyniskt system som beskrivs som ren människohandel - mitt i våra mest exklusiva gallerior. Jag tycker ni borde kolla på det! I programmet fokuserar de mycket på att vi som konsumenter borde känna oss säkra med att de anställda på en nagelstudio i en svensk galleria arbetar under lagliga förhållanden, och visst, så är det ju. Men så länge det inte kan garanteras tycker jag att vi som konsumenter har ett ansvar, och jag kommer aldrig kunna gå till en nagelstudio utan dåligt samvete (jag har iofs inte kunnat det tidigare heller). Tycker det är jätteviktigt att vara en medveten konsument!
 
Det andra programmet var "Jonestown- självmordssekten". Det handlar om en amerikansk sekt som fanns från 50-talet till 70-talet. 1978 begick drygt 900 medlemmar kollektivt självmord i deras lilla by i Sydamerikanska Guyana- eller så beskrivs det i alla fall. I själva verket var det snarare ett mord där medlemmarna inte hade något annat val än att dö på ett eller annat sätt. Jag fattar inte att man inte har hört mer om det här, det var ju så enormt många människor som dog och inte så länge sedan. I socialpsykologin kommer sekter ofta upp och jag fascineras av hur en ledare kan få med sig så många människor på så sjuka saker. Det är också fruktansvärt såklart!
 
Det var mina program, nu tillbaka till mer sociala grejer jag gjort. På tisdagen umgicks jag, Moa, Christoffer och Jonathan från kl 15 till sent. Lagade mat, gick på promenad och kollade på filmen Noah som var väldigt dålig. Man trodde att den skulle var ganska nära den bibliska berättelsen men det var den verkligen inte. Sedan satt vi och pratade i soffan och la oss inte förrän 03, så det blev inte så mycket sömn den natten heller.
 
Morgonen efter åkte vi till kyrkan och åt brunch, vi var 16 kristna ungdomar som har blivit en grupp genom de kristna skolgrupperna. Vi stekte pannkakor och brandlarmet gick fyra gånger... Tur att det inte var kopplat till larmcentralen. Vi var i kyrkan mellan 11 och 17 och åt, pratade, spelade spel och lekte lekar. Jättemysigt, jag älskar kristen gemenskap <3
 
På torsdagsmorgonen blev jag och Moa ensamma hemma, resten av familjen åkte till fjällen (minns inte ens var). På eftermiddagen-natten hade vi Hunger Games-maraton. Jag tycker verkligen att de filmerna är så bra!! 
 
På fredagskvällen kom Ida hem till mig. Vi lärde känna varandra under konfan i Korskyrkan för fem år sedan men träffades för första gången många år tidigare. Jag frågade vad hon ville ha för mat och hon sa nepalesiskt, så det blev ris med vad som skulle föreställa daal och tarkari. Det var den sämsta daalbhaten jag lagat i mitt liv och säkert den sämsta maten jag lagat på minst ett år, daalen blev jättebränd och jag hade inte skrivit upp några mängder på kryddorna i mitt recept så det blev väldigt improviserat. Men det blev ätbart i alla fall... Och det var en jätterolig kväll, så kul att få hänga med Ida!
 
Alltså jag har typ inga bilder från hela sportlovet. Det får bli en bild på Juni en gång när jag hämtade henne från förskolan. Vi tog en omväg för att få lite omväxling men det ångrade vi båda, vi blev trötta och hungriga och jag tappade en vante i pölen. 
Vardag Kristen gemenskap Livet Mat Vanner