Minnen från en pandemi: Personlig lockdown, maj 2021

Inget alarm väcker mig. Jag har inget att väckas till. Jag vaknar helt enkelt för att jag har sovit nästan tio timmar och kroppen är utvilad. Jag trycker ner huvudet i kudden och drar täcket över huvudet. Jag vill inte vakna.

Att ligga kvar i sängen känns trots allt värre än att vara uppe, så jag kliver upp. Går till badrummet, tvättar ansiktet med iskallt vatten. Tittar på mig själv i spegeln. Det enda ansikte jag har att se på. Klär på mig mysbyxor och en urtvättad tröja och drar undan gardinerna. Det regnar. Fortfarande. Det har regnat tre dagar i sträck nu. Jag suckar djupt. Det är ju nu man hade behövt vara ute i solen mer än någonsin. 

Jag hade kunnat sticka ut och springa men jag orkar inte bli genomblöt. Jag häller upp en skål fil med granola och sätter mig vid köksbordet. Vänder stolen bort från fönstret för jag orkar inte se regnet vräka ner från en grå himmel. Tar en vitamintablett. Lämnar disken till ikväll.

Jag tillbringar ett antal timmar pluggandes framför datorn. Äter godis samtidigt. Något roligt måste man väl ha. Lagar en vidrig wokblandning med ris till lunch. En ICA Basic-blandning som jag köpte i höstas och som har legat i frysen sedan dess. 46% morötter, jag avskyr morötter. Jag dränker maten i sweet chili-sås och blundar medan jag äter. 

På eftermiddagen har det slutat regna (tillfälligt, åtminstone) och jag tar en promenad. Oavsett väder ser jag till att få frisk luft och ljus varje dag. Annars vet man inte hur det går med den psykiska (och fysiska) hälsan. Jag promenerar i det mest välbärgade delen av mitt bostadsområde och fnyser inombords åt alla pooler och fina carports. Jag föraktar människor som bor här. Undrar varför jag bor där jag bor. Borde flytta till ett miljonprogramsområde. Där det är lite mer liv, äkthet. 

Jag värmer en sunkig linssoppa till kvällsmat. Häller på extra spiskummin och mycket salt. Äter en mazarin till efterrätt. Sätter på en spellista med glad musik. Vem försöker jag lura.

Sätter mig i soffan och letar efter något lättsamt program att försvinna in i. Hittar inget, har redan kollat på allt. Kollar på ett avsnitt av en talkshow som jag redan sett bara för att få tiden att gå.

Diskar dagens disk. Klockan hinner bli halv nio. Snart är det inte orimligt att gå och lägga sig. Torkar av alla ytor i köket noggrant. Lägger mig i soffan och scrollar igenom Instagramflödet. När klockan är kvart över nio tillåter jag mig själv att borsta tänderna och göra mig i ordning för kvällen. Klär av mig och lägger mig i sängen. Skriver ett dagboksinlägg om min händelselösa dag. Behöver någon slags känsla av kommunikation. Släcker lampan och hoppas att jag drömmer något roligt inatt. Något som ger mig en tillfällig flykt från den livlösa och monotona tillvaro jag tvingas leva i.

Kommentera här: