Om feminism

Min syn på feminism har förändrats ganska mycket de senaste fem åren. I Nepal fanns vuxna runt mig med väldigt olika syn på könsroller och jämställdhet och även om jag kanske inte var jättemedveten om det så märkte jag det. Jag ska inte ta allt det men jag hade ganska konservativa tankar länge. Tänkte att feminism var lite onödigt i Sverige, det är ju mycket värre i andra länder och man måste väl inte stånga sig blodig för lite högre lön. Typ så. Men i slutet av 2017, efter #metoo, fick jag ett wake-up call. Det året hade mina ögon öppnats för porrindustrin, jag såg några dokumentärer och blev chockad över hur kvinnor förnedras i en industri som är allmänt accepterad av samhället. Jag hittade också instagramkonton där tjejer i prostitution berättade om de hemska saker som män utsatte dem för (inte bara några få män, mellan 8% och 13% av män i Sverige har köpt sex, källa). Jag började inse att det finns strukturer i samhället som missgynnar kvinnor. Det finns så många bevis på det i vår vardag. Som jag redan nämnt, porren, extremt många killar och män kollar på det och självklart påverkar det kvinnosynen. Övrigt sexualiserande och objektifierande av kvinnor i reklam, filmer, på sociala medier etc. Skönhetsidealen som vi kvinnor utsätts för och som innefattar så mycket mer än idealen för män (vi ska sminka oss, vara smala och gärna vältränade också men med lagom stora bröst och rumpa, raka oss, vaxa eller epilera för att vara hårlösa överallt utom på huvudet, ha fylliga läppar och noppa ögonbrynen, för att nämna några av sakerna). Andelen tjejer och kvinnor som lider av ätstörningar. Andelen tjejer som har prestationsångest, som möter krav i alla delar av livet. Andelen kvinnor som blir utbrända och sjukskrivna. Att vi inte känner oss säkra när vi går ute på kvällen eller natten själva (senast för några dagar sedan ringde min syster till mig för att hon var själv på stan en lördagkväll, några killar hade vinkat åt henne och hon ville prata i telefon för att känna sig tryggare). Hur vanligt det är att män utsätter kvinnor för våldtäkter, sexuella övergrepp och annat våld. 
 
Det blev en ganska lång lista och det är långt ifrån allt. Idag tycker jag att det är tydligt att feministiska perspektiv behövs även i Sverige. Det handlar om att se de strukturella problemen, inte bara försöka lösa frukterna av problemen som jag ofta tycker att det blir. "Ska flickorna i framtiden inte drabbas av psykisk ohälsa så ofta som de gör nu, måste vi stärka deras självkänsla mer. Få dem att inse att de är tillräckligt bra som de är både i skolan, på jobbet och hemma. Vi måste också peppa dem att våga ta risker och tro att de kan klara livets alla olika utmaningar". Så skrev en erkänd kristen (manlig) psykolog i en debattartikel i höstas. Det finns mycket som provocerar mig i de meningarna (och hela hans artikel) men det jag vill ta upp här är att han tycker att problemet ska lösas genom att "peppa" enskilda tjejer så att de får bättre självkänsla. "Få dem att inse att de är tillräckligt bra..." som att det bara sitter i deras (våra) huvuden. Min övertygelse är att det här problemet går mycket djupare. Det genomsyrar hela samhället och en sådan lösning blir bara att klippa av kvistarna av trädet i stället för att angripa roten. I det tycker jag att feminismen som ideologi kan bidra med viktiga perspektiv. Jag tror inte att det har svar på allt, jag lever inte mitt liv utifrån feminism utan utifrån min relation med Jesus, men jag tror som sagt att feminism har en hel del att bidra med.
 
Feministisk street art i Kathmandu. I Nepal finns många problem som tack och lov inte är så stora i Sverige. Som könsselektiva aborter. I Indien som har en liknande kultur "saknas" över 63 miljoner (!!) kvinnor, mycket på grund av att flickor aborteras (källa).
 
Ett tips till er som är kristna är att lyssna på Jesusfeministpodden som drivs av Sarah Grenholm och Katarina Hedman (finns även på Spotify). Jag håller inte med om allt de säger men de har många intressanta tankar. I Bibeln kan vi läsa om hur Jesus upprättar kvinnor i ett kvinnofientligt samhälle, och jag tror att Han vill upprätta oss också. Inte bara på ett individuellt plan utan även på ett strukturellt plan, även om det inte kommer att ske till fullo förrän Jesu återkomst. 
1 nattuggla:

skriven

Det står var och en fritt att kalla sig vad hon vill.

Feminism har blivit så pass stark i Sverige (västvärlden) just på grund av religionens reträtt. Det har uppstått ett vakuum som fylls med andra övertygelser för att skapa en slags förklaring och mening eller mål.

Feminism är 'statsreligion' i Sverige i dag. Kyrkan är blott en blek skugga i jämförelse.

För även om feminism knappast uppfyller kriteriet för en religion (det är snarare en ideologi) så kallas det slarvigt för statsreligion av två skäl. För det första har övertygelsen ingen vetenskaplig grund. Visst, det bedrivs genusforskning, men den är trots allt ideologiskt förankrad och lånar vetenskaplig metodik som en slags självberättigande. Det är revolutionärt verktyg som syftar till att förändra, inte förklara verkligheten.

Den som offentligt opponerar sig mot 'sanningen' om 'strukturer' (radikalfeministisk teori) ses som en slags kättare. Det sker en subtil häxjakt som bygger på socialt stigma som kan te sig något olika beroende på hur många följare eller vilken offentlig befattning personen har, om denne utgör en stark röst och ett opinionsbildande hot eller ej. Människor kan betala ett högt pris av att smutskastas i sociala medier, riskera sitt rykte, sitt socialt umgänge och yrkesliv. Det kombinerat med klassisk svensk konsensuskultur resulterar i en slags självcencur.

Tredje vågens feminism är en blandning av radikalfeminism (tron på tyranniskt patriarkat, eller med andra ord ett strukturellt förtryck) och genusteori, ibland ackompanjerad med någon slags intersektionell analys. Det talas hela tiden om skadliga normer, som sällan utgör normer i någon egentlig mening.

Gud, vilken onödigt lång kommentar.

Problemen du beskriver existerar. Det är inte frågan om det. Det finns däremot inget som säger att beskrivningen av problemen, med strukturer och normer stämmer med sanningen eller verkligheten. Det finns heller inget som säger att, oavsett vilket, ideologerna har lösningen på problemen.

Däri ligger problemet. I många fall är nämnda feminism en del av problemet. I egenskap av en makthungrig revolutionär ideologi, vars anhängare anser sig sitta på sanning och nyckeln för att skapa det perfekta samhället, där kyrkan anses vara en konservativ bakåtsträvande koloss som står i vägen och ska rivas eller underkasta sig det feministiska vägbygget.

Lyssna inte på mig. Jag är ingen troende person och skulle i någon mening kunna beskrivas som ateist, men det betyder inte att jag inte ser värdet av religion i stort både som en personlig tro för andra samt en samlande och sammanhållande kraft. Jag är inte blind för vad ideologin gör med den.

Jag måste ha varit en av de sista som fick kristen skolning i den kommunala grundskolan, kanske på grund av att vår skolfröken var personligt engagerad och ofta läste ur bibeln för oss barn nästan dagligen. Det var länge sedan nu, men egentligen inte särskilt länge sedan.

Frökens engagemang färgade aldrig av sig på mig, men inser i efterhand att hon lyckades med något fantastiskt, kanske tack vare sin tro, nämligen att i en kritisk tidpunkt i livet ingjuta en stor trygghet i många generationer skolbarn, som de bär med sig hela livet.

Tiderna förändras. I dag är skolan religiöst obunden, men ideologiskt bunden. Det är till och med genuspedagogik i förskolan. Feministisk vision och utopi är inget kort om vansinne. Ledsen att behöva säga det, men perspektiven är felaktiga och feminister gör INGET för att höja säkerheten för kvinnor på nätterna.

Ideologin är ett påtvingat lyckopiller, men vi väljer själva om vi vill svälja det.

2 Jesus, Nepal & tankar från min vardag:

skriven

Hej!
Det var många åsikter du fick in i din kommentar och mycket som jag inte håller med om. Eftersom du inte är kristen tror jag att i frågan "feminism och/eller kristendom" har vi båda svårt att se den andras perspektiv. Jag har inte tid eller energi att förklara min utgångspunkt detaljerat just nu men jag ska ändå bemöta en del av det du tar upp.

Du skriver, "Feminism har blivit så pass stark i Sverige (västvärlden) just på grund av religionens reträtt. Det har uppstått ett vakuum som fylls med andra övertygelser för att skapa en slags förklaring och mening eller mål." Det håller jag helt och hållet med om! Just därför skrev jag explicit följande. "Jag tror inte att det har svar på allt, jag lever inte mitt liv utifrån feminism utan utifrån min relation med Jesus, men jag tror som sagt att feminism har mycket att bidra med." Min främsta identitet är inte "feminist" (det var väldigt nyligen jag började kalla mig det), min identitet är först och främst "Guds älskade dotter" (låter klyschigt men det är sanningen), sedan en mängd andra "titlar" och bland dem finns "feminist". Kan också flika in att en central del av det Bibeln säger är att stå upp för de svaga i samhället, och jag tror att du håller med om att kvinnor har en svagare ställning än män, åtminstone sett ur ett generaliserande och/eller världsvitt perspektiv.

Allt du skriver om feminism och häxjakt, sociala stigman m.m. orkar jag inte bemöta. Jag håller inte med, och jag tror att självcensur är något de allra flesta av oss ägnar oss åt dagligen (det är jag inte ensam om att tro, det finns t ex socialpsykologiska begrepp som Meads "I" och "Me"), frågan är bara vad vi borde censurera och inte. Jag kan också upprepa vad jag skrev i inlägget (ibland framstår det som att du inte ens har läst det): "Självklart har jag inte samma åsikter som alla som kallar sig feminister, men jag har inte samma åsikter som alla som kallar sig kristna heller, ändå kallar jag mig kristen." Ställ inte mig till svars för andras beteende, tack. Feminism i sig tror jag inte är ont, lika lite som kristendom i sig är ont, trots att extremt många människor gör skadliga saker både i feminismens och kristendomens namn.

Du skriver också, "Det talas hela tiden om skadliga normer, som sällan utgör normer i någon egentlig mening." Undrar vad du baserar detta på? Om jag uppfattar din kommentar rätt verkar du ha en "traditionellt" vetenskaplig approach där människors upplevelser och känslor inte ges stort utrymme. Den sociala verkligheten är dock subjektiv (vilket vår dialog illustrerar) och därför är det orimligt att skriva som du gör: "Feministisk vision och utopi är inget kort om vansinne. Ledsen att behöva säga det, men perspektiven är felaktiga och feminister gör INGET för att höja säkerheten för kvinnor på nätterna." Du lägger verkligen in egna värderingar och fördomar här och ogiltigförklarar mina erfarenheter, samtidigt som du hävdar att du själv sitter inne på sanningen. Bristen på ödmjukhet i din kommentar är det jag har svårast för. Oavsett din egen könstillhörighet tycker jag att du borde kunna lyssna på andras perspektiv utan att totalt såga dem som du gör här. Jag kan hantera det över text men att uttrycka sådana här åsikter på det sättet som du gör tycker jag rent ut sagt både är respektlöst och arrogant.

3 nattugglan:

skriven

Nej det anser jag inte.

Kvinnor har svagare ställning i samhället inom vissa områden, i vissa fall och i vissa fall inte. Kvinnor har svagare ställning i vissa samhällen. Det går inte att generalisera förtryck över tid och plats/rum på det sättet. Lila lite som det går att likställa könsrepresentation med förtryck.

Det går inte att rättfärdiga en räkmacka i karriären för att kvinnor lider i Saudiarabien. På samma sätt som jag inte kan kräva gratis buffé för att barn svälter i Afrika. Jag kan inte lösa in deras check.

Radikalfeministisk könskamp intresserar mig inte. Det handlar inte vilket kön som är mest offer. Det är inte ett spel jag tänker spela eller acceptera premisserna för. Det är sällan där skiljelinjen går mellan människor med svagare och starkare ställning.

Tja, med tanke på att ditt svar är allt annat än respektfullt och ödmjukt så förutsätter jag att det rör sig om någon slags projektioner från din sida.

Det kan tyckas lite märkligt att komma från "guds älskade dotter". Men jag tror jag förstår nu. Det epitetet syftar på att du anser dig berättigad. Inte att du ställer moraliska krav på dina handlingar likt någon Jesus. Ja visst, i den bemärkelsen passar den feministiska ideologin som handen i handsken. De anser sig nämligen också väldigt berättigade utan motprestation.

Nja, det är dessvärre inte mina 'åsikter' eller 'fördomar' vad ideologer i egenskap av genustroende och radikalfeminister förespråkar för tankar och idéer. De har väldigt mycket och specifika idéer som om och om igen har avfärdats som rent nonsens. Ändå har deras idéer stort inflytande i samhällsapparaten. Det finns en anledning till att folk inte sticker ut hakan och det är knappast att majoriteten köper de ideologiska dumheterna.

Hur som helst, kärnan i det som skrevs var att det råder ett motsatsförhållande mellan kristna värderingar och feministisk ideologi. Precis som det råder ett motsatsförhållande mellan feministisk ideologi och kvinnors väl, om man skrapar lite på ytan. De är diskrepansen och dessa motsatsförhållanden som intresserar mig.

Det är således ideologin som kritiseras och inte din person.

En klok man sade att det är hopplöst att diskutera med människor med blinda övertygelser och i det här fallet är jag beredd att ge honom rätt.

4 Anna:

skriven

Nu är jag inte lika duktig på att ordbajsa som någon av er två, faktum är att mitt vokabulär är ganska simpelt.
Men jag blir upprörd och känner ett behov utav att svara.

Bloggaren uttrycker ingenting i sin text som är provocerande. Hon uttrycker sin åsikt på sin blogg som DU väljer att besöka, för att du sedan ska känna dig respektlöst behandlad.

Bloggaren säger inte "dumpa din pojkvän" och uppmanar ingen att raka av sig håret och hävda sig maskulint. Tvärtom så säger hon att hon INTE jämför sig med den typen av feminism!

Däremot så känner hon, likt mig och många kvinnor, att porrindustrin är brutal och äcklig. Hon avskyr prostitution och tycker inte att kvinnan är en produkt. Hon vet om att kvinnan är det största offret för eventuella våldtäkter.

PRECIS allt som bloggaren nämnde i sitt inlägg är också MINA känslor + majoriteten av kvinnor.
Jag är ändå carnivore och raka motsatsen till bloggaren på många plan.

Mannen och kvinnan är varandras motsatser. Mannen har tydligen otroligt svårt att förstå att en kvinna får råångest av att behöva konkurrera och jämföras som en produkt konstant.

Man kan vara feminist och hemmafru, mamma och traditionell. Så könsroller är inte problemet. Problemet är att kvinnan är utsatt. Jag vågar inte gå ut på kvällen med hundarna, för män är efter mig direkt med DÅLIGA AVSIKTER.

5 Anna:

skriven

"En klok man sade att det är hopplöst att diskutera med människor med blinda övertygelser och i det här fallet är jag beredd att ge honom rätt"

Vänta nu...
Bloggaren är en kvinna. Precis som majoriteten av kvinnor så vill hon inte bli våldtagen.
Hon vill inte råka illa ut.
Kolla statistik och gör lite research så inser du nog att FÅ män blir våldtagna.
Ändå anser du att det är en falsk övertygelse.
Du anser alltså att det är en falsk övertygelse att vilja vara trygg?

När Naomi gick på åkern och mötte Boas, då var Rut glad. Orsaken till att hon var glad var att Naomi funnit någon som skulle skydda henne och ge henne ett gott liv. Men hon nämnde också att många andra män hade kunnat antasta henne, så tur att Boas inte var en våldtäktsman.
Alltså hade kvinnor feministiska tankar redan då.

Som kvinna är min önskan att kunna gå ute i trygghet och slippa sexuella intryck konstant.

Otaliga kvinnor blir våldtagna när de är ute och joggar på kvällen (kanske när de försöker hålla sig i form för sin mans skull).

Kommentera här: