Taiwan för tre år sedan

I dagarna är det tre år sedan vi träffade Juni för första gången. Den trettionde april 2017 åkte jag, mamma, pappa, Moa och John till Taiwan för att hämta Juni Tien-I. Mamma och pappa hade varit i adoptionsprocessen i ungefär tre år då, och i december 2016 hade vi fått veta att treåriga Tien-I väntade på oss. Hela den processen är en story för sig som jag inte kommer ta här. Internationell adoption i allmänhet är också en annan diskussion. Dagens inlägg kommer bara att handla om våra två veckor i Taiwan. 
 
Vi hyrde en mysig liten lägenhet. Våra "hosts" som bodde på våningen över oss google translateade och fick oss att känna oss älskade.
 
Staden vi var mest i heter Tainan, en stad på nästan 2 miljoner människor. 
 
Juni hade sin älskade Chong-Chong som hon fått från oss i posten innan vi kom till Taiwan. Redan då var han nära att tappas bort ett flertal gånger men vi fick tillbaka honom mirakulöst och Juni har honom fortfarande. Han är med i de flesta av hennes lekar, senast jag var med fick han sju barn med fejk-Chong-Chong (en likadan björn fast vit som vi försökt ge henne när Chong-Chong varit borta, därav namnet).
 
 
Skrev en lista på intryck av landet medan jag var där.
  • Folk är SÅ trevliga! Till exempel ungdomarna som visade oss vägen till restaurangen, hur många hade gjort det i Sverige? Vi gick i typ en kvart! Och här om dagen kom de ut en kvinna ur en bil och frågade helt random om vi ville ha hjälp med något. 
  • Tyvärr är folk rätt dåliga på engelska, generellt.
  • Av de 3 asiatiska länder jag varit i tidigare (räknar inte med Turkiet då) är Taiwan mest likt Thailand. Men det finns vissa likheter med Nepal också. Till exempel växterna, vissa byggnader, att det är så många motorcyklar...
  • En av de bästa sakerna med landet enligt mig är att det finns sjögräschips. Det är SÅ gott!! Jag har ätit det i Thailand och nån gång i Indien tror jag men har aldrig hittat det i Sverige :/
  • Det verkar inte direkt finnas någon "klädkod". I Nepal ska inte kvinnor visa axlarna eller för mycket av benen (magen däremot är helt okej...) men här har jag inte alls märkt nåt sånt.
  • Myggbetten här kliar SÅ mycket! Jag tror de har nåt annat klimedel än i Sverige. Det är hemskt.
  • Det finns inte mycket turister, inte i Tainan i alla fall. Jag har sett typ 5 stycken på en hel vecka.

Ett av våra första familjefoton där vi var kompletta <3
 
Vi hade en strand nära där vi bodde, fantastiskt. Vi fick en semester på köpet.
 
Vår mysiga lägenhet, inrett på ett sätt som jag associerar med just östra Asien. 
 
Jag och John höll oss aktiva.
 
 
 
Kontraster...
 
Vi fick en bra connection redan de första dagarna. Hon kunde inte säga "d" då så hon kallade mig "Jiějiě (storasyster) Ika" <3
 
Så åkte vi hem. Vilken genuin och mysig bild.
 
Jag minns veckorna i Taiwan med mycket värme och tacksamhet, framför allt såklart för att det var då älskade Juni blev en del av vår familj. Vi hade även så mycket kvalitetstid hela familjen tillsammans, jag åt billig och god sushi, fick uppleva ett nytt asiatiskt land och bada i havet när det var omkring 30 grader i luften. Dessutom var jag i en sådan härlig tid i livet, hade nyligen kommit ut ur en depression, gått in i ett förhållande och det var vår. Att den långa väntan på mitt lillasyskon nått sitt slut fick mitt liv att nästan kännas perfekt.
 
Nu har busiga, pratglada, kreativa, omtänksamma Juni varit min lillasyster i tre år och jag är obeskrivligt tacksam för henne. <3