DETTA NYA LIV

Jag tycker att det är kul att se att det är ett rätt stort gäng besökare här inne varje dag trots att mina Nepaläventyr är slut. Som jag nämnt tidigare kommer det så småningom lite reflektioner om Nepal respektive Sveriges kultur men det är inte klart än så idag blir det en uppdatering från min vardag, eller snarare min "långhelg". När jag inte har föreläsningar är jag ju fri att åka iväg och vara borta längre än till söndag, så skönt!

 

I lördags morse åkte jag buss till Örebro där jag träffade Kristin. Hon är ett 29-årigt missionärsbarn som också bott i Tansen, inte samtidigt som min familj men hon och jag har ändå mycket gemensamt. Framför allt kärleken till Nepal. Det betyder mycket att ha någon utanför familjen att få dela det med. Vi gick lite på Hindersmässan i stan, lagade daalbhat och åt på Kristins fina nepalesiska tallrikar, pratade och kollade på Nepalbilder från 2015. Vi var där tillsammans då och upplevde mycket spännande och karaktärsdanande, t ex en mindre jordbävning och daalbhat med mycket grus. Den tiden kan ni läsa om t ex här och här.

 

Kristin bor i ett stort, jättefint hus tillsammans med fyra andra kristna i hennes ålder. Åh vad mysigt det verkar att bo i kollektiv. Jag har verkligen svårt att se mig själv bo ensam, hoppas jag också får bo i ett kollektiv i framtiden. 

 

På söndag morgon åkte jag tillbaka till Karlstad i fyra timmar för ett planeringsmöte för vårterminen med ungdomsgruppen. Sedan tog jag tåget mot Götabro, där jag gick en fyra veckors bibelskola i augusti-september förra året. Var där och hälsade på i två dygn och träffade många vänner. Vi lagade mat tillsammans, hade bönegrupp, firade Vanessas 20-årsdag, fick undervisning om islam och pratade massor. Jättekul att få komma tillbaka till Götabrobubblan för ett par dagar.

 

 

Nu är jag tillbaka i Karlstad, idag har jag lämnat Juni på dagis (vi blev sena såklart) och jobbat på en socialpsykologi-uppgift inför ett seminarium på fredag. Tycker det är svårt att reflektera över ett begrepp som jag lärde mig förra veckan, nojar över om jag förstått det rätt men försöker släppa min prestationsångest och perfektionism. Med största sannolikhet får jag godkänt, får jag inte det får jag väl göra om uppgiften. Det är inte hela världen.