Året som gått
2018 närmar sig sitt slut och vilket händelserikt år det har varit!
De första 5 månaderna var väldigt stressiga med förberedelser inför IB exams, slutprov som var väldigt avgörande för betygen där vi testades på det vi lärt oss under IBs två år. På grund av stressen mådde jag i början av året fysiskt dåligt (magkatarr) med framför allt ganska psykiskt dåligt. Stressen i kombination med flera jobbiga relationer och vintern (sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har jag mått psykiskt dåligt varje vinter) fick mig att känna att jag inte var långt ifrån att utveckla ännu en depression. Men det gjorde jag inte och jag kände verkligen att Gud bar mig genom stressen och ångesten, gav mig frid och använde kristna syskon för att uppmuntra mig.
Under påsklovet och veckorna när vi fick plugga hemma hann jag med att åka till Tanzania med familjen. Jättespännande att se en del av Afrika för första gången! En vecka efter att jag kom tillbaka till Sverige började mina två veckor av exams och det gick över förväntan. Resultaten visade att mitt pluggande inte varit i onödan och att Gud verkligen varit med mig i skolarbetet!
Mellan exams och studenten började jag jobba som städerska inom ett privat hemtjänstföretag, mitt första jobb som inte bara var ett sommarjobb. Där jobbade jag till och från fram tills oktober och det var både lärorikt, jobbigt och givande. En erfarenhet jag är tacksam för!
Den sjunde juni tog jag studenten. En fantastisk känsla att springa ut från Älvkullen efter tre tuffa men bra år! Dagen var jättehärlig med frukost med klassen, studentflak och gemenskap med massor av vänner och släktingar som kom och gratulerade.
Sommaren var underbar som alltid, jag var på Torp, jobbade på Sandviken, träffade gamla och nya vänner på MBT, umgicks med släktingar, vandrade i de svenska fjällen med barndomsvänner och njöt av den allra sista Frizonfestivalen.
När sommaren var slut åkte jag spontant på 26 dagar, en kort bibelskola på Götabro. Fick massa tid i bön, lovsång och bibelundervisning i en fantastiskt fridfull miljö ute på landet. Dessutom lärde jag känna runt fyrtio syskon i Kristus som jag bad, diskuterade, åt, tränade, spelade spel och kollade på filmer med. Vilken gåva från Gud!
Den tjugofjärde oktober fick jag äntligen återse mitt älskade Nepal efter nästan tre år. Ni som följer bloggen vet ju hur fantastiska de senaste två månaderna har varit och hur mycket jag njuter av att vara här. Gamla och nya vänner, fantastisk natur, daalbhat, nepalesisk lovsång, känslan av att vara där Gud vill ha mig just nu. Här får jag vara när 2018 avslutas och ett nytt år börjar. Ett år där jag inte vet mycket av vad som kommer hända men jag vet att Gud är med mig. Livet är spännande hörni!
GOTT NYTT ÅR!