0

Att inte våga bearbeta en depression

Jag frågade ju er här om dagen vad ni helst vill läsa om, och det alternativet som flest valde var "vad jag tror orsakade depressionen för två år sedan". Även baserat på antal gillningar verkar det som att psykisk ohälsa är ett tema ni uppskattar när jag skriver om (fortsätt visa vad ni vill läsa om genom "gilla"-knappen, det är helt anonymt). Det är jag glad för eftersom jag gärna delar med mig om mina erfarenheter av depression, för att hjälpa till att öka medvetenheten och bryta tabun.
 
Jag är också väldigt intresserad av psykologi i allmänhet, och jag reflekterar gärna över vilka faktorer som har utlöst mina depressiva episoder. Den senaste tiden har jag funderat över vad depressionen i 2:an på gymnasiet berodde på. Det är otroligt komplext såklart, och jag förstår att jag aldrig kan få en komplett bild, men det känns ändå viktigt att reflektera över det för att förstå mig själv bättre och kunna hantera framtida situationer. 
 
 
För er som inte läst mina tidigare inlägg på det här temat rekommenderar jag att läsa inlägget "Depression." - en sammanfattning av mina erfarenheter som jag skrev för ett och ett halvt år sedan. Då hade jag kommit ut ur min senaste depression bara några månader tidigare, nu har jag haft lite mer tid att reflektera och försöka pussla ihop bilden av varför det blev som det blev.
 
När det gäller depressionen i 9:an, som är den jag räknar som min första djupare depression (jag skulle säga att jag var deprimerad i 7:an också men det var inte lika illa) har jag två specifika grejer som jag tror var utlösande faktorer. Jag känner inte att jag kan skriva om dem här men båda två handlade mycket om att jag kände ansvar och en tyngd som jag inte kunde dela med någon. Det i kombination med att det var vinter och att jag hela högstadiet mått rätt dåligt och inte haft riktigt bra vänner i skolan tror jag ledde till att jag hamnade i den depressionen. När det gäller depressionen i 2:an har jag också haft mina tankar om möjliga faktorer men den senaste tiden har jag kommit på något nytt som egentligen är ganska självklart men som inte tror att jag har tänkt på tidigare. Jag har varit medveten om det men inte kopplat det som en bidragande faktor till depressionen. Det handlar om just det här med bearbetning och reflektion. Det gick ett och ett halvt år mellan att jag kom ur depressionen i 9:an och att jag blev deprimerad igen, och under den tiden bearbetade jag inte den första depressionen nästan någonting. Jag kanske tänkte på det lite grann, jag hittade ett par meningar som jag skrev i slutet av 2015 där jag tackade Gud för att den jobbiga tiden i början av året fick ett slut, men jag ville inte prata om det med någon. De gånger när min familj tog upp det (de påverkades ju jättemycket av min psykiska ohälsa) ville jag gärna byta ämne, och jag nämnde knappt i min dagbok ens att jag mått dåligt. Som jag skrev i inlägget jag länkade till tidigare gick det också extremt snabbt för depressionen i 9:an att gå över, jag kan fortfarande inte förstå vad som hände, och när vi fick tid på BUP satt jag där och tyckte att det inte fanns något att prata om. 
 
Det här tror jag är bakgrunden till varför den här kortfilmen om depression träffade mig så hårt. Jag kände igen mycket av det som beskrevs och kastades tillbaka till tankar, känslor och situationer som jag tryckt undan och vägrat bearbeta. Den filmen blev väldigt triggande och det dröjde inte länge innan jag kände igen tankemönster och känslor som jag haft i 9:an. Det var en fruktansvärd känsla, jag kände symptomen på depression komma smygande, visste hur hemskt det skulle kunna bli och visste inte om jag skulle kunna hindra det. Jag var öppen med det från början och pratade med mamma, pappa och Moa så att de kunde be för mig. Så kom höstlovet när jag gick på två olika kristna konferenser/läger, det första var Awakening Europe för er som känner till det. Jag fick med mig en hel del därifrån, men det var en väldigt karismatisk och ganska prestationsinriktad stämning som var otroligt svår för mig att hantera i det tillståndet jag var i. Jag ville ta åt mig av allt och kände att jag behövde förändra så mycket i mitt liv. Men depressionen hade redan börjat och jag hade inte energin och motivationen som krävdes för alla de där förändringarna som jag trodde var tvugna att ske. Gud sa till mig genom så många människor att Han ville att jag skulle vila i Honom och ha nåd med mig själv, men det dröjde länge innan jag kunde ta åt mig av det.
 
Nu var det ju inte själva depressionen utan orsakerna till den som jag skulle skriva om i det här inlägget. Det jag ville få fram var att jag tror att en viktig del av förklaringen till depressionen för två år sedan var att jag inte hade bearbetat depressionen innan. Sedan jag kom ut ur depressionen i 2:an har jag tittat på den här kortfilmen flera gånger utan att det har känts triggande, och jag tror att om jag hade låtit mig själv fundera och reflektera över min depression i 9:an hade jag kunnat hantera det när jag såg den första gången. Men nu fanns allt det där undangömda där och att se filmen var som att öppna dörren och släppa ut alla minnen för första gången.
 
De två senaste åren har jag som många av er vet bearbetat mina depressioner jättemycket. Jag har läst mina gamla dagböcker, skrivit otaliga inlägg här på bloggen, delat vittnesbörd om hur Gud drog mig ur depressionen våren 2017 och jag pratar öppet om mina erfarenheter. Jag känner verkligen att det har varit så helande för mig och att det har blivit något gör det mindre sannolikt att jag hamnar där igen. Nu har det gått snart två år utan att jag ens varit "milt" deprimerad och det är den längsta perioden utan depression som jag haft de senaste 6½ åren (tack Jesus!). Det här att våga prata om svåra erfarenheter tror jag är jätteviktigt. Det blir inte bättre av att man trycker undan det jobbiga, snarare tvärtom.
 
Det var mina reflektioner och som sagt vet jag att jag inte kan få en komplett bild av orsakerna, men jag tror att det här är en av de faktorer som har spelat in. Har ni frågor om mina upplevelser av psykisk ohälsa får ni gärna ställa dem. Mina andra inlägg på det här temat finns i kategorin Tungt, där finns bland annat inlägget "När någon i din närhet är deprimerad" där jag länkar till en text som jag hoppas kan vara till hjälp för alla er som är i den svåra situationen. Om du själv lider av psykisk ohälsa, snälla prata med någon, du behöver inte vara ensam i det här! Ta hand om er!
Tungt Depression Psykisk ohalsa

Kommentera här: