Ensamheten
Vad tydligt det är att vi människor inte är skapade för det här. Ensamheten. Att vi behöver varandra.
Det har varit "personlig lockdown" i Östergötland i nio dagar nu. Jag har haft fruktansvärt tråkigt. Lyssnat på musik. Läst lite böcker (tack Gud för bibliotek). Sovit bort tid. Längtat efter människor. Drömmen: en varm sommarkväll med massor av vänner, samtal och gemenskap hela natten, sitta axel mot axel, kunna gå in när det blir kallt. Ahhh. Det är åtminstone inte långt till sommar, hoppas på vaccin snart, det kommer bli bättre. En dag i taget.