DETTA NYA LIV

På instagram här om veckan la jag ut en story där jag taggade konton @haosgruppen där man kan följa vår Laosresa i påsk. Sedan skrev jag ett par meningar angående mitt miljöengagemang och att jag ska flyga så långt. Jag frågade också om mina följare ville att jag skulle utveckla detta i ett blogginlägg och "reflektera över min dubbelmoral" och 38% röstade "ja". En kompis skrev till mig angående min story och tyckte inte att det var dubbelmoral, han menade att om jag hade sagt till andra att inte flyga för att hälsa på vänner hade det varit dubbelmoral men att det är sunt att ha olika regler för olika situationer. (Alltså t ex att inte flyga bara för att semestra men att ibland göra det för relationers skull.) Jag håller kanske med honom om det men svarade att kognitiv dissonans är det i alla fall. Kognitiv dissonans är när olika tankar står i konflikt med varandra, eller i det här fallet en tanke- jag vill bidra så lite som möjligt till klimatförändringarna- och ett beteende - jag flyger ganska ofta långa sträckor. 

 

Flygningen är verkligen den svagaste punkten i mitt miljöengagemang. Jag tror att det kommer att förbli så hela mitt liv, eftersom mitt andra hemland där en stor del av mitt hjärta finns ligger i Asien, och det är väldigt, väldigt svårt att ta sig dit utan att flyga. Men nu är det inte Nepal-resor det handlar om utan en resa till ett land jag aldrig varit i tidigare. Jag tycker att det känns jobbigt att göra den här flygresan, så är det, men jag ser också verkligen fram emot att få träffa våra vänner för första gången på ett år och åtta månader, få se deras hem och en ny asiatisk kultur. Det är inte en semesterresa, även om det blir någon sorts semester för oss, utan det är en resa som handlar om relationer. Jag och de fyra kompisar jag åker med har sagt till våra vänner som nu bor i Laos att vi ska komma och hälsa på dem i flera år. Jag vet också hur mycket det betyder när vänner från Sverige kommer och hälsar på ens andra hem. Klimatet märker såklart inte att det inte är en semesterresa, men någonstans tycker jag ändå det är relevant vilken typ av resa det är. De senaste 12 åren av mitt liv kan jag väl säga att jag gjort två flygresor med endast syftet av att semestra, och de resorna har en släkting bjudit min familj på. De andra resorna har handlat om mission på ett eller annat sätt eller adoption. Det innebär inte att jag rättfärdigar alla de flygresorna, men som sagt, jag tycker att syftet med resan är relevant.

 

Jag har letat efter ett bra sätt att "klimatkompensera" för resan, jag använder citationstecken för det går inte att kompensera för utsläpp av väthusgaser, skadan sker ändå. Och som Naturskyddsföreningen skriver: "klimatkompensation riskerar att ta fokus från ansträngningarna att minska utsläppen och kan bli ett sätt att köpa sig fri från nödvändiga teknik- och beteendeförändringar". Så kompensation är det inte, jag ser det mer som att bidra till något som är positivt för miljön, inte som något som gör min flygning okej. Jag vill dock verkligen kunna lita på det jag ger pengar till, om någon har något tips på en bra organisation/något projekt får ni jättegärna dela det!

 

Jag vet inte om jag har något mer att säga om det här. Framöver vill jag verkligen flyga mindre än vad jag gjort de senaste åren men jag kommer nog aldrig sluta flyga helt, och det tror jag framför allt beror på att Gud har lagt ner en längtan till Nepal i mig. Dock vill jag inte flyga bara för att semestra.

 

Det var lite tankar från mig, dela gärna era!