DETTA NYA LIV

Som fortsättning på inlägget om min resa tillbaka till Sverige tänkte jag skriva lite mer om hur övergången mellan de två väldigt olika länderna har gått. Jag har varit tillbaka i Karlstad i fem dagar nu efter drygt elva veckor i Nepal. Det känns så naturligt att vara här igen men samtidigt overkligt.

 

Att återanpassa sig till det ena landet efter att ha varit i det andra går, som jag skrev i oktober när jag precis kommit till Nepal, rätt snabbt nu för tiden. De tre saker som har känts mest ovana är nog att kranvattnet är dricksbart, att ha västerländska kläder och att kunna prata svenska med nästan alla. Det här med att undvika att få i sig kranvatten har verkligen blivit en vana: att inte ta i mat med blöta händer, försöka att inte få vatten i munnen när man duschar eller tvättar ansiktet, borsta tänderna med en flaska dricksvatten osv. Det är verkligen lyxigt att ha dricksvatten i kranarna! När det kommer till kläderna har jag verkligen levt i kurta suruval de här elva veckorna, inomhus på kvällarna har jag haft mysbyxor rätt ofta men jeans, tighta tröjor och liknande har jag nästan inte använt alls. Jag måste säga att jag inte gillar svenska kläder särskilt mycket, det är svårt att hitta sådant som varken är obekvämt, tråkigt, oanständigt eller helt enkelt fult... Sist men inte minst språket, alltså vilken härlig känsla det är att kunna prata obehindrat! Jag måste inte tänka efter hela tiden och missförstå folk, det bara flyter på liksom. Det ska man inte heller ta för givet, tänk vad många som måste prata svenska hela dagarna fast de inte kan det flytande. Det är verkligen ansträngande!

 

 

Det finns många saker jag har njutit av de här dagarna. Några exempel är otroligt enkla och smidiga duschar, en supermjuk, fluffig och VARM säng (det är obekvämt att sova i fleecetröja) och att slippa ha på mig fyra lager kläder inomhus på kvällarna. Som jag skrev i slutet av det här inlägget var de obekväma aspekterna av vardagen i Nepal inget jag stördes av särskilt mycket, men nu när jag är i Sverige njuter jag ändå av deras motsatser. Den första svenska duschen på nästan tolv veckor var verkligen helt fantastisk. På ett mindre ytligt plan har det också varit jättehärligt att få sitta vid köksbordet med min familj igen och att få träffa den stora familjen jag har i församlingen. Som jag skrev i inlägget jag länkade ovan- att få vara en självklar del av gemenskapen, att inte vara inneboende i huset och bara på några veckors besök i andra sammanhang.

 

Det jobbigaste med att komma tillbaka till Sverige hittills tycker jag har varit det kyliga bemötandet man får av främlingar. Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker jag har mött flera personer som verkligen inte varit trevliga, t ex en busschaufför som dumförklarade mig och en man på biblioteket som bara kändes allmänt kylig och inte log en enda gång fast vi hade en lång konversation. Den här reservationen och oartigheten gentemot människor man inte känner upplever jag verkligen är något som är så typiskt för svensk kultur och ovanligt i resten av världen. Tänkte faktiskt skriva ett inlägg om den svenska och den nepalesiska kulturen, deras positiva och negativa sidor, så jag sparar den djupare analysen till lite senare...

 

För att gå tillbaka till de materiella grejerna så gjorde jag en lista i mina anteckningar på mobilen över allt jag klarade mig helt utan eller i princip utan under de fem veckorna i Tansen. Där står bland annat:

• dator (hade med den men kunde inte wifi-lösenordet utan måste be någon i familjen fylla i det och det orkade jag inte, jag kände inte så stort behov av datorn heller)
• pasta (förutom ett paket på 200 g. Vad kul det vore att veta hur många portioner ris jag ätit under de totalt elva veckorna. Mer än en portion om dagen i snitt i alla fall!)

• jeans (hade med mig ett par men skickade dem till Sverige med familjen, kurta suruval-byxor är så mycket skönare!!)

• tvättmaskin (det vet ni ju redan, tror jag handtvättade sju gånger)

• strykjärn (använde två gånger, det är inte heller många nepaleser som har och jag har faktiskt inte känt så stort behov av det heller. De flesta kläder slutar vara skrynkliga när man haft på sig dem i några timmar. Och när inte många runt omkring en har strukna kläder känner man sig ju inte så skrynklig...)

• återvinning (det är ovanligt i Nepal, när vi bodde där eldade vi i princip allt, även plast, gummi m.m. Nu finns det en sopbil åtminstone. En gång återvann jag dock två plastflaskor, de har börjat återvinna dem utanför sjukhuset. Det var en fantastisk känsla!!!)

 

Snö och minusgrader har jag ju också klarat mig utan och det har jag inte direkt saknat. Jag har mest stannat inne de här dagarna, då kan man nästan låtsas som att det inte är vinter... Men jag har inte bara suttit inne på mitt rum. Jag har varit i kyrkan två gånger, på gudstjänst och på bönekurs, jättebra verkligen. Kanske får bli något inlägg framöver om saker jag tar med mig från den kursen. Så har jag äntligen klippt mig igen, hos fantastiska Sara från församlingen som kan det mesta- skriva musik till kyrkans musikaler, göra egna smycken, sy om studentklänningar (min köptes på tradera & syddes in av Sara) och klippa hår!

 

I måndags kom två vänner på besök, ett par som varit i Tansen korta perioder samtidigt som oss (inte nepaleser alltså). Vi lagade daalbhat tillsammans, jag testade tre recept som jag lärde mig av Santi, Mina och så hustrun i familjen jag bodde hos, de blev helt okej! Det går ju inte att få det precis likadant som i Nepal men jag tycker vi gjorde det bra :)

 

 

När jag skulle leta efter bilder på mammas blogg hittade jag ett inlägg hon skrev när de kom tillbaka till Sverige i december och jag tänkte länka det åt er: Att byta världar... Jag och mamma tänker verkligen liknande, utan att ha läst hennes inlägg har jag formulerat nästan identiska tankar både i det här inlägget och i tidigare inlägg. Hon har ju influerat mig såklart men vi är helt enkelt väldigt lika i vår syn på Sverige och vår kärlek till Nepal. Har fått höra så många gånger under Nepalveckorna att jag är lik mamma och det är jag stolt över ♡

 

Det här blev ett litet ostrukturerat inlägg, sorry about that. Det känns fortfarande inte som jag tagit igen all sömn jag gått miste om pga resan + jetlag så jag skyller väl på det. Men sammanfattningsvis- det finns både positiva och negativa grejer med att vara tillbaka i Sverige. Det allra bästa är ju helt klart människorna- familjen och vännerna! Har träffat en hel del av dem redan och ska få träffa många fler de närmsta veckorna, från Karlstad och från andra platser. Det känns som att det kommer bli en väldigt social vårtermin och jag älskar det! 

 

Passar på att säga TACK till alla er som följt min resa och till er som uppmuntrat mig på olika sätt! Det betyder mycket. Bloggen kommer fortsätta att uppdateras förstås, min vardag kommer inte vara lika spännande bara ;)