DETTA NYA LIV

Jag har sagt det så många gånger men jag är värdelös på kreativa rubriker. Sorry about that.

 

Jag gör som vanligt och berättar om mina dagar sedan jag sist skrev. I söndags var det dags för min första engelska-"lektion" med Kabita. Labb-eleverna (haha vad roligt det låter) har sedan den 30e lov i tre veckor av någon oklar anledning. Inga andra har lov nu. Hur som helst betyder det att hon inte är tvungen att vara på skolområdet alla dygnets timmar utom en utan är fri att plugga när hon vill. Så nu vill hon och Santi att hon ska öva engelska med mig i två timmar om dagen. Vi får se om jag kommer kunna komma på uppgifter för så långa lektioner i en vecka till... 

 

Resten av dagen tvättade jag och gick till basaren. Det var så behaglig temperatur och sol och jag gick där och bara njöt och tänkte att nu lever jag drömmen. Men jag rättade mig själv, den verkliga drömmen är ju att bo här, eller någon annanstans i Nepal, långtid. En dag...

 

Sedan blev det måndag och nyårsafton. På förmiddagen hade jag engelska med Kabita och åkte till den lilla skolan i byn ni vet (räknade till 30 elever i måndags och det var alla elever som var i skolan den dagen). Sedan åt vi daalbhat i solen på taket och sedan hade vi en väldigt lugn eftermiddag på CL. På grund av exams kom det bara ungefär åtta barn. Jag fick en jättefin frisyr av Madu miss, ett av barnen tog en suddig bild:

Fin va? (Ja, frisören i Pokhara klippte mitt hår lite ojämnt, ska snart klippa det igen och hoppas på bättre resultat...) Sorgligt nog var jag tvungen att ta ut den så fort jag kom hem för att tvätta håret. Jag frågade en av de andra på CL hur ofta hon duschade och hon sa att hon tvättar håret 3-4 gånger i veckan (som jag) men duschar kroppen bara två gånger i veckan. Det makear ju sense på ett sätt eftersom det är själva duschningen som man blir kallast av. Tror det är rätt vanligt att göra så. Idag såg jag en kvinna med långt hår skölja ur det genom att doppa det upp och ner i en hink utan att duscha kroppen. Nu är ni ju snart experter på nepalesiska duschar ;)

 

Nyårsnatten 2018-2019 var inte den festligaste i mitt liv. Nepals nyår är som sagt i mars eller april så det västerländska firas väldigt lite här. Jag som är väldigt social tyckte det var lite synd. Jag var hos Lalu, Susanna mam och hennes dotter Sweetie i ett par timmar, de passade hundarna hemma hos en koreansk missionär som var bortrest. Jag smakade på kimchi (en koreansk pickle), satt på golvet medan de andra åt och fick höra Susanna mams life story (spännande!). Vid 22 gick jag tillbaka till mitt rum och pratade kort med familjen i Sverige. Sedan läste jag Bibeln och skrev dagbok tills midnatt när jag pratade lite med Moa och några andra svenska vänner som var mitt i sin fest. Runt 00.30 somnade jag och that was it. Just den natten hade jag gärna varit i Sverige...

 

Nyårsdagen var desto roligare! Efter nästan två timmar med Kabita gick jag, Lalu, Mamuta och en 20-åring som också är på CL ibland på utflykt. Vi gick en bra bit till en utsiktsplats i Tansens utkant. Där satt vi rätt länge och åt frukt och njöt av solen & utsikten. Sedan gick vi till nanglo's och åt tills vi var jättemätta (för min del berodde det på Nepals risportioner och för de andra tre att de delade på fem rätter). Efter det gick vi och kollade i "Tansen Durbar", ett fint museum. Det blev en ordentlig utflykt alltså!

 

De hade gjort en stor modell av ett traditionellt nepalesiskt hem från en viss folkgrupp, Magar tror jag. Fint va?

 

 

Tänk att det nu är mindre än elva dygn tills jag är tillbaka i Sverige, Lord willing. Galet! Men de senaste dagarna har jag faktiskt känt att det blir bra att komma tillbaka också, tack Gud för det. Att få träffa min familj och mina vänner, att vara en självklar del av olika gemenskaper och inte bara vara i staden i några veckor, att slippa fråga varje gång jag vill använda köket. Allt det som hör till att verkligen bo på en plats, det är framför allt de sakerna jag saknar. Visst, det ska bli skönt att ta en varm dusch utan dåligt samvete, tvätta i maskin, ha en massa glutenfria produkter och slippa frysa inomhus på morgonarna och kvällarna, men de där obekväma delarna av Nepal-livet stör mig väldigt lite. De är liksom en del av att vara här. Och jag älskar ju att vara här, det gör jag verkligen, men jag känner att Gud förbereder mig för återresan och det är jag så glad för. Jag hoppas att jag kommer kunna hantera övergången med allt vad den innebär, inte minst förändringen i klimat. Från sol och upp till 20 grader på dagarna (men kallare på nätterna) till mörker största delen av dygnet, snö och jag vet inte hur många minusgrader? Det är alltid en chock och som jag berättat har jag en tendens att drabbas av psykisk ohälsa under vintern i Sverige. Men Gud bar mig genom förra vintern och när jag kommer tillbaka ligger ju november, december och nästan halva januari bakom så jag har absolut hopp.

 

Hoppas att ni alla haft ett fint nyår!