DETTA NYA LIV

 

Jag var på sjukhuset en sista gång och fick ännu fler tabletter, på mammas (aka sjuksköterskans) inrådan har jag dock inte ätit alla. Förutom det låg jag mest och vilade våra sista dagar i Mawlamyine. Resan till Taungoo blev uppskjuten två dagar eftersom jag mådde så dåligt, det är jag väldigt glad för. Bussresan hit tog nio timmar och det märktes att inte många bussar åker den sträckan. Ganska länge var det runt tio personer som stod eller satt i bussens mittgång. Vi satt trångt och mysigt som en familj kring TV:n under fredagsmyset. Typ. De satte faktiskt på TV:n efter lunch, jag blev lite förfärad eftersom det påminde mig om filmerna under bussresorna i Tanzania, men de var tack och lov inte så farliga.

 

Hotellet vi bor på här är inte alls lika fint som i Mawlamyine, vilket är bra- det går ju bara inte att vara i Myanmar i nästan fyra veckor och bo på svensk hotellstandard. Dock är det väldigt mycket mögel i mitt och Bridgets rum och hon är känslig för mögel så det är ju inte så bra. Eventuellt kan vi byta rum, vi får se. 

 

Det vi har gjort i Taungoo hittills är att äta middag med vår värd och hans fru och vara på en gudstjänst. En av de andra predikade, en delade vittnesbörd och vi alla bad för medlemmarna (som till stor del bestod av barn och ungdomar). Det är en bit mellan hotellet och byggnaderna där allt detta skedde så vi har åkt motorcykel. Jag har bara åkt det en gång tidigare (i Laos) och nu sitter jag oftast vänd åt sidan i stället för med ett ben på varje sida vilket är lite läskigt. Plus ingen hjälm då. Men det är kul också!

 

Jag gillar Taungoo hittills. Det är en mycket mindre stad än Mawlamyine (108 000 år 2014) men det känns verkligen större. Och modernare. Det ska bli kul att upptäcka den mer!

 

Ni som ber får jättegärna be för hälsa. Båda våra ledare mår dåligt idag. De senaste två veckorna har minst en person varit sjuk varje dag. Det vore så skönt om vi får vara friska!