Två dygn i en nepalesisk by
Den här veckan hade jag privilegiet att få tillbringa två dagar i en liten by en bit utanför Tansen som heter Pakkandi. Det finns en grupp kristna kvinnor där som mamma har känt länge. Mamma och pappa var med och stöttade ett projekt när vi bodde här där byborna fick bygga sina egna toaletter (det fanns inte innan). Jag fick bo hos en av kvinnorna och vara med i det dagliga livet i byn.
I onsdags promenerade jag ungefär en timme tillsammans med en bekant och hennes kompis. Sedan skulle en annan vän visa mig resten av vägen. Jag trodde vi skulle gå men hon körde fram mopeden och jag blev så glad. Älskar att åka moped! Vi lyckades ta oss en bra bit trots en skumpig och lerig väg och nedhuggna träd. Sedan gick jag den sista halvtimmen eller så, med Moas vandringsryggsäck på ryggen och min Kånken på magen. När jag kom in i byn fick jag många nyfikna blickar och frågor. Men Muna-Sara, en kvinna i 45-årsåldern, väntade mig. Hennes man jobbar i Dubai och hennes fyra barn är utflugna så hon har ett hus med fyra rum för sig själv. I ett av dem samlas den lilla kristna församlingen för gudstjänster och bönemöten. Jag fick lämna mina väskor i rummet där jag skulle sova, ett litet rum med en säng och lite förvaring. Jag pratade lite med Muna-Sara, sedan gick jag och satte mig hos grannarna medan Muna-Sara duschade (hällde vatten över sig vid vattentunnan utanför huset med ett tygstycke virat runt sig). Sedan fick jag en kopp te och så kom tre andra kristna kvinnor och vi gick in i kyrkorummet och bad tillsammans, i mun på varandra som är standard i Nepal.
Efter det var det dags att gå och hugga grenar till buffeln och getterna. Det var ganska kul och ganska jobbigt. När vi var klara var jag ganska hungrig, klockan var runt 16 och jag hade knappt ätit sedan frukost. De nepalesiska måltiderna är daalbhat vid 9-10, något lätt på dahen och daalbhat igen någon gång mellan 19 och 21. Jag fick plocka av majs från kolvarna som Muna-Sara stekte/poppade tillsammans med sojabönor. Sedan hängde jag med några grannar som tog med mig på en liten promenad till vacker utsikt och visade mig deras hus.
Efter det var det dags att laga kvällens daalbhat: ris, linsgryta och grönsaker, den här gången spenat, potatis, tomater och lök. Supergott! Efter maten diskade jag, den rena disken ställer man på marken precis utanför toan. Sedan läste vi ett kapitel ur Bibeln, Muna-Sara läser väldigt långsamt så jag fick känna mig ganska bra på att läsa nepali :)
Sedan gjorde jag mig iordning för natten, och Muna-Sara satte upp ett myggnät över min säng. Det rätta ordet skulle dock vara mus-skydd, det var nämligen möss det skulle skydda mot. Jag såg möss ett flertal gånger, så jag var glad för myggnätet! Som avslutning på dagen böjde vi knä vid min säng och bad och sedan la jag mig. Tror jag somnade vid 21.
Nästa dag vaknade jag strax innan 7 och gick upp en stund senare. Vi drack te vid 8 och sedan lagade vi daalbhat. Den fick stå en stund, vi åt vid 10. Sedan gick vi till några andra grannar som har en jättesöt flicka i 4-årsåldern. Vi möttes kort dagen innan också, och nu både kramade och pussade hon mig. Vi hade väldigt roligt tillsammans! Grannarna har också två små getter som är så nyfödda att den ena har navelsträngen kvar, så otroligt söta.
De allra flesta byborna är kvinnor eller barn, många män är utomlands och arbetar för att skicka pengar till sina familjer. Förenta Arabemiraten, Qatar, Indien är några av de vanligaste länderna.
Efter ett tag var det dags att fixa mat till djuren igen, den här gången genom att hugga gräs. Jag lyckades även hugga två (!) av mina fingrar, till mitt försvar var hackan nyvässad. Sedan bar vi tillbaka det och jag fick för första gången i mitt liv bära gräs på ryggen. Jag har sett nepaleser göra det så många gånger och äntligen fick jag testa! Det var rätt jobbigt, speciellt för armbågarna eftersom man håller emot med armarna.
När vi kom tillbaka åt vi lite snacks, åt hirs-bröd (så gott!) och drack te. Sedan gick vi tillbaka till grannarna och hängde där resten av eftermiddagen. Jag pratade med två tjejer, en 23-åring och en 18-åring. Vi gjorde mitt livs första TikTok, till Justin Biebers "Baby" och jag fick mitt hår flätat och mina naglar målade.
Till middag blev det daalbhat med svampar. Riset var lokalt från byn och det var bland det godaste ris jag någonsin ätit! Helt fantastiskt.
Elden var inte bara för matlagning, den var också skön att värma sig vid (jag behövde min dunjacka på morgnarna och kvällarna).
Kvällsrutinen var samma som kvällen innan. Nästa morgon hann vi bara dricka te och äta daalbhat, sedan promenerade vi en bit för att ta en jeep och åka till Tansen (några av byborna skulle handla). Vi trängde ihop oss mer och mer när fler passagerare klev på. Som mest var vi 13 personer (varav nio vuxna) på säten som var lagom för sex personer. Mysigt!
Den dagen var händelserik, när jag kom hem åt jag daalbhat med mamma och Sarmila. Sedan blev jag bjuden på lassi av en äldre kvinna i missionärsteamet. Efter det var jag och sa hejdå till en av mina fina tonårstjejer. Sedan kom våra svenska grannar på middag, Palak Panir med ris. En timme senare gick jag till två vänner som bjudit mig på mat. Dagens tredje daalbhat, och fjärde måltiden med ris...
Imorgon lämnar jag Tansen och på tisdag flyger jag till Sverige. Jag känner mig faktiskt redo, jag har ju varit i Nepal i fyra månader. Nu väntar kollektivliv och universitetsstudier. Livet har sina olika säsonger.
