Om lidande, helande och döden
Idag fick jag veta att 46-årige sjukhuspastorn Joachim Elsander har gått bort, eller snarare gått hem, knappt ett år efter att han fick sin cancerdiagnos. Ett sorgligt besked, men han har fått frid nu.
Anledningen till att jag skriver ett inlägg om det här är att jag tycker att Joachim hade en så otroligt sund teologi kring sjukdom och helande. Han skrev ett blogginlägg om hur han tänker om det här. Han skriver bland annat: När vi pratar om helande här hemma så säger vi att vi har den dörren öppen för Gud, om Gud kommer med ett mirakel så tar vi tacksamt emot det. Men det är inte den enda kroken vi hänger vår tro eller hopp på. Vi tror på en Gud som kan hela samtidigt som vi förbereder oss för döden. Det finns ingen motsättning här. Det handlar om vem vi tror Gud är. Vi tror på en Gud i vars famn vi får vila, en Gud som är kärlek, en Gud som oavsett vad som händer bär oss i liv och död.
Jag tycker det är så bra. Gud lovar oss inte hälsa. I Bethel bad man i december för en flickas uppväckande från döden i flera dagar. Även i deras lovsång kan jag tycka att de ger väldigt lite utrymme för lidande. Bethel är en stark röst i svensk kristenhet och jag tror att vi ska vara försiktiga med hur vi låter oss påverkas. Jag tycker att Joachim har varit en så bra kontrast till framgångsteologi. Som han sa, "Gud är god även om jag inte överlever". Så otroligt tunga ord. Den teologin vill jag också ha. Även om Gud inte helar, även om jag går igenom svårigheter, är Gud densamma, alltid god.
Här är ett ljudklipp med Joachim för er som vill höra mer av honom.
Tack Gud för att Joachim fick somna in i Din famn. Tack för att Du alltid är god.

skriven
😘💕🤗