Att vara kär i en icke-kristen
Uppdatering september 2020:
Det här inlägget har blivit en av de första sökträffarna när man googlar på t ex "kär i en icke-kristen", jag vill därför förtydliga några saker. Jag som skriver det här är ingen teolog, bara en kristen tjej som vill sprida evangeliet i de sociala kanaler jag har. Jag var nitton år när jag skrev det originella inlägget och utgick från Bibeln, min relation med Jesus, mina egna och andras erfarenheter. Efter hand har jag redigerat texten en hel del men jag är fortfarande bara en vanlig människa som längtar efter att följa Jesus i alla områden av mitt liv. Förälskelse och att välja partner är otroligt stora ämnen och jag har haft svårt att få ihop mina tankar till en relativt kort text. Det finns så många perspektiv och erfarenheter som jag själv inte har, dessutom har ju var och en av er som söker svar på en sådan här fråga en unik situation. Jag vill därför understryka vikten av att själv söka Gud i den situation du är i- läs Bibeln, prata med Gud, var stilla och lyssna på Gud, prata med mer erfarna kristna. Helige Ande leder oss på olika sätt, för vi är olika individer. Använd mina tankar som grund för din egen reflektion och låt Jesus själv alltid vara din högsta auktoritet.
Jag fick följande fråga:
Jag är kristen, men har börjat få känslor för en icke kristen kille. Det känns väldigt fel, men samtidigt så gillar jag ju honom så mycket. Vad tänker du, skulle du inte kunna skriva lite om detta. Hur du ser på saken och vad du skulle gjort.
Den här situationen tror jag är väldigt vanlig! Jag ska försöka dela några vettiga tankar och skriver könsneutralt för att göra det mer allmängiltigt. När det gäller allt jag skriver finns det kristna som tänker annorlunda, det finns olika tolkningar av Bibelställen och så vidare, det här är mina tankar. Jag börjar med den större bilden om att som kristen välja att dela livet med en icke-kristen, och sedan går jag in mer i detalj med tips för situationen där man är intresserad av eller kär i en person som inte delar den kristna tron.
Jag kommer att skriva en hel del om äktenskap i det här inlägget. För mig är det nära till hands att tänka äktenskap redan i förälskelsefasen, för jag är inte intresserad av att bli tillsammans med en person som jag inte alls kan se en framtid med, och det synsättet kommer prägla min text. Du som läser kanske tycker att förhållanden inte måste ha äktenskapet som mål utan kan vara mer tillfälliga, där ingen av parterna planerar att leva resten av livet med den andra. Här kan ålder också spela in förstås, om du som läser t ex är i yngre tonåren känns äktenskap antagligen väldigt avlägset och det är ju naturligt. Om jag ska gå in på den här frågan här kommer det bli en alldeles för lång text, men jag tror att ens partner har stor påverkan på en även om det är en tillfällig relation, så att även om man inte gifter sig finns risker med att vara tillsammans med någon som inte delar tron. Jag tänker också att ens inställning till relationen kan förändras under tiden så att det blir en mer långvarig relation än man först tänkt sig.
När det kommer till äktenskapet så pekar Bibeln mot att Guds tanke är att som Jesu lärjunge ska man, om man gifter sig, gifta sig med en person som också följer Jesus.
Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar (Satan) komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?
-- Andra Korintierbrevet 6:14-15 SFB98
Extrema ord kan tyckas. Jag tror absolut att man kan ha mycket gemensamt trots att man inte delar tron. Men om relationen med Jesus är det mest centrala i ens liv, grunden för alla andra delar av livet (vilket åtminstone är mitt mål, även om jag aldrig kommer lyckas leva så helt och hållet) tror jag att det kan bli svårt att dela sitt liv med någon som inte har Jesus som grund. Guds mål med äktenskapet är bland annat att man ska dra varandra närmare Honom och följa Honom tillsammans och utgångspunkten för det är förstås att man delar tron.
Något jag vill understryka här är att hela inlägget handlar om att vara kär/bli tillsammans med en icke-kristen, alltså inte att man redan är gift med en person som inte är kristen. Är man gift uppmuntras man i 1 Kor 7 att hålla ihop även om man inte delar tron. Det är en annan fråga och det är inte den jag skriver om. När man är ogift och är fri att välja vem man ska dela livet med tänker jag att det är något väldigt gott att välja en person som man kan följa Jesus tillsammans med.
Nu förflyttar vi oss från mer allmänna tankar om vem man väljer att dela livet med, till situationen att som kristen vara intresserad av eller förälskad i en person som inte är kristen. Jag ska försöka ge några tips till dig som ställt frågan eller dig i en liknande situation. Något jag tror är väldigt viktigt är: känn ingen skuld eller skam över de här känslorna och försök inte tvinga bort dem. Lättare sagt än gjort, men försök att slappna av i stället samtidigt som du söker Gud. Prata massor med Gud, prata med några erfarna kristna (i de flesta kyrkor finns t ex själavårdare, pastorer, präster eller andra att prata med, det kan hjälpa med den typen av samtal, eller bara personer i din närhet som följer Jesus), men prata kanske inte med personen det handlar om. Om hen har känslor tillbaka blir det en jobbig situation om du inte vill bli tillsammans men samtidigt vill det. Olika känslor och viljor inom dig som krockar. Jag skulle rekommendera att låta bli att aktivt söka den här personens sällskap, inte gå in på hens sociala medier, och om du t ex har vänner som har ett helt annat sätt att se på relationer, och som drar dig i en riktning du egentligen inte vill åt, kanske du ska undvika att prata om den här situationen med just dem. Medan du söker Gud kan du undvika att göra sådant som stärker känslorna för personen, även om du inte behöver kämpa emot dem med all kraft.
När det kommer till tips har jag ett annat som jag tror är väldigt viktigt. Det handlar om det jag skrev tidigare om äktenskap: om du inte redan har gjort det, fundera ordentligt på vad som är viktigast för dig i en relation i ett längre perspektiv. Vad vill du kunna dela med din partner? Vad längtar du efter att ditt liv ska få innehålla som din partner kommer att vara en del av? Den typen av frågor. För att ge ett konkret exempel så har jag kommit fram till att jag vill lyssna in Guds röst när jag tar stora beslut om var jag ska bo eller var jag ska arbeta. Om jag skulle gifta mig med en man som inte tror på Gud och går på helt andra saker när vi ska ta beslut tillsammans skulle det kunna bli väldigt jobbigt. Du kan också fråga Gud om vad Han har för din framtid och hur en eventuell livspartner är del i det. Genom att komma fram till sådana här saker tänker jag att man får en tydligare bild av vad man värderar i en framtida livspartner och det kan göra det lite lättare att släppa taget om en person mentalt och känslomässigt om man inser att det inte är den personen man vill leva med.
Vill avsluta med att säga att det jag tycker är absolut mest attraktivt hos en kille är en stark hängivenhet till Gud. Och jag tror att det allra mest värdefulla i ett förhållande är att kunna dra varandra närmare Gud och uppleva Hans ledning som par. Gå inte miste om det för känslor du har just nu!
Om ni som läser har några tankar eller reaktioner på det jag har skrivit får ni jättegärna dela dem!
skriven
Heh, har just nu starka kännslor för en kille. Är snart 18 och han är 19 då vi är unga ännu, men jag vill ändå kunna se en framtid i vårt förhållande om vi skulle bli ihop. Vi har dejtat i några månader o vi båda vet att vi gillar varann, och igår vågade jag berätta att jag är kristen. Har varit lite rädd för detta då jag inte visste om det skulle kunna leda till att vi blev för olika , att båda insåg att de inte skulle funka o att jag skulle bli sårad. Men han va faktiskt jätteaccepternande o sa ty han tyckte de va bra att jag berättade o att han gillar mig som jag är o att han accepterar att jag ä kristen. Så vi kan absolut bygga en relation på acceptans, men är det samma som att ha ett gemensamt mål om att söka gud genom livet. Inte säker. Men jag gillar honom verkligen o kan se ett liv med honom. Dock vill jag inte råka hamna i en situation då jag lever ” nån annans liv ” ett underbart liv med honom men utan att leva med gud. Vill inte råka tappa mina gamla värderingar bara för att killen har andra som ä så pass bra att man nog kan bli rätt lycklig på dom med. // anonym kristen