DETTA NYA LIV

Två och en halv vecka har gått sedan jag sist berättade om livet i Berga och mycket har hänt. När jag publicerade det inlägget var jag på väg till Nora för att träffa min familj för sista gången innan de flyttade till Nepal. De bodde hos mormor på landet och jag tillbringade en härlig långhelg med dem. Nu har de varit i Kathmandu i en vecka, det är obeskrivligt overkligt att de är där. Ni kan följa deras äventyr här (och i arkivet finns även åren vi bodde där). 

 

Gullisar!

 

Men jag är kvar i Sverige och även om jag längtar väldigt mycket till mitt andra hemland så känner jag att jag är på helt rätt plats just nu. Jag älskar livet jag får leva här! De senaste två veckorna har jag stått med bokbord totalt fem gånger i Berga och Ryd, varit representant för kyrkorna på en kristen sittning på universitetet, varit på fyra gudstjänster, hållt i söndagsskola, varit i två ungdomsgrupper, bakat massa kakor, varit ute med Jesusbussen, haft min syster på besök, varit två dygn i Nässjö, lett en kurs om att dela sin tro, varit på höstmarknad och haft inflyttningsfest.

 

Gudstjänsterna var på fyra olika platser: en när vi fortfarande var ute i en park i Berga, en gemensam gudstjänst med Ryds Hemkyrka i Ryd, en hemma hos oss och en i en villa ett stenkast från Berga. Den gemensamma gudstjänsten var riktigt härlig, då var vi runt 40 personer, det var så kul att känna att vi är en större församling än man märker till vardags. Den gudstjänsten var mer av en "klassisk" gudstjänst med predikan och mycket lovsång. Annars har vi ett enkelt upplägg: vi fikar, vi delar upp oss i smågrupper och alla får berätta något bra, något dåligt och ett tillfälle de upplevde Gud den senaste veckan, vi har eventuellt vittnesbörd (någon berättar om något Gud har gjort) och lovsång, sedan bibelstudium i smågrupper med fyra olika frågor och sedan ber vi. Det upplägget har många fördelar, t ex krävs inte mycket förberedelse och det går att göra även utan en stark ledare, det är enkelt för icke-kristna att vara med, alla är delaktiga, varje person får själv ett möte med bibeltexten och får dela sina tankar, och så vidare. Men en gång i månaden har vi en större, "klassisk" gudstjänst och det känns också bra.

 

Ungdomsgrupperna vi besökte var dels den i Ryttargårdskyrkan, vi skulle egentligen varit ute i Ryd men det var en skjutning där två dagar innan så vi var i kyrkan i stället. Jag och Lydia ledde bön för Berga, det var speciellt att få en massa unga som hjälpte oss att be, och vi fick också själva förbön. Den andra ungdomsgruppen var i Kungsportskyrkan i Huskvarna där vi berättade om Ung Pionjär, en fantastisk kurs som jag gick förra året och som är en avgörande anledning till att jag gör det jag gör just nu. Det var så kul att få möta tonåringar i båda kyrkorna!

 

Kvällen med Jesusbussen var också väldigt speciell. Det är ett gäng från olika kyrkor som står ute med en buss på torget och bjuder på fika varje lördagsnatt. Tre av oss från kollektivet var med förra helgen, vi stod på torget mellan kl 23 och 01.30 och jag pratade med folk nästan konstant. Folk i olika åldrar, med olika mängder alkohol i kroppen, med olika bakgrunder och frågor. Det var otroligt kul och mycket bra samtal. En tjej i min ålder sa "Jesusbussen är det bästa med att gå ut, det är roligare än krogen"!

 

I Nässjö var jag och mitt team, Lydia och Alfred, på utbildningsdagar med organisationen Gå ut mission som håller i teamkursen vi går. Vi bodde på en folkhögskola och åt lyxig frukostbuffé, fick väldigt bra undervisning och hängde med våra klasskompisar som teamar i andra församlingsplanteringar i Sverige. Bra dagar!

 

 

I lördags hade vi inflyttningsfest på vår innergård. Kul att få träffa våra grannar, nya kontakter vi fått i Berga och andra vänner. Några random folk som gick förbi fick också vara med. Nu har vi fika för flera veckor...

 

Att bo i kollektiv är helt fantastiskt. Är väl fortfarande i smekmånadsfasen men. Skrattar mycket, lagar tioportionersrecept (dock bara en gång i veckan), dricker te och pratar sent på kvällarna. 

 

Det är klart att det märks att vi bor i stadsdelen som det var två skjutningar i på 2½ månad. Det är polisbilar här hela tiden. Här om kvällen när vi satt och åt glass i soffan sprang vi alla till fönstret när två blinkande polisbilar stoppade en buss. Toaletten och mangelrummet i vår källare har stängts av för att det skett "upprepade stölder och skadegörelse" och "blivit ett tillhåll för ungdomar". 7-åriga grannen tog spontant upp att hon inte förstår varför de ska skjuta på varann och att hon inte fick gå ut efter skjutningen. Men Berga är så mycket mer än ett område med våld och kriminalitet. Det är öppna, leende människor, det är våra tre små grannflickor som springer fram till oss och kramas när vi kommer ut, det är vår manliga granne som lagade en stor tallrik ris med kyckling till festen, det är vår kvinnliga granne som sa att vi alltid kan komma till henne, att hon är som vår mamma, det är vår svenska granne som berättade att han kommit på idén att pynta trapphuset inför Halloween, det är den somaliske mannen vi brukar möta vid bakbordet som knappt kan svenska men ler och säger "kompis!", det är vår 12-åriga granne som gick runt på innergården själv med sin ettåriga lillasyster och gungade henne, bar henne och pussade på henne. Jag trivs så bra här och jag är stolt över att bo här.

 

Det blev ett långt inlägg om mycket som jag varit med om. Är så tacksam för att min vardag är såhär spännande. Att följa Jesus till alla oförutsägbara platser Han leder mig till är det bästa beslutet jag tagit!