Brev till en vän
Jag tänker på dig då och då. Jag hoppas att du är okej. Jag gick förbi en butik här om dagen och en av tjejerna i kassan var så lik dig att jag var tvungen att gå in och låtsas titta på produkterna för att se om det var du, fast jag visste att det var helt osannolikt.
Jag kommer aldrig att glömma den där eftermiddagen när jag frågade hur det var med dig. Jag hade ju sett hela dagen att du inte mådde bra. Du berättade att du måste göra slut med din kille, för han hade skrämt dig. Han hade inte slagit dig men han hade gått för långt. Du visste ju att han hade aggressionsproblem men det hade aldrig gått ut över dig tidigare. Du visste att du borde göra slut, men samtidigt hade han ju varit så ångerfull och lovat att det aldrig skulle hända igen…
Jag träffade dig inte många gånger efter det. Jag har hört om vad som hände. Om blåtiran och allt det andra. Att folk i din omgivning försökte nå fram till dig men inte lyckades. Om vad den där killen var för en typ. Jag skrev till dig en gång och visade att jag förstod och fanns där men du svarade aldrig. Jag skrev grattis på din födelsedag men fick inget svar då heller. Jag hoppas att du fortfarande har människor i din närhet som ser dig och bryr sig. Mest av allt hoppas jag förstås att du är på en bättre plats nu. Att dina sår får läka. Jag hoppas att du vet att du inte förtjänar att bli behandlad illa. Att du är värd att älskas. Att det som hände inte var ditt fel. Inte ens lite.
skriven
Ja, detta ger din vän styrka ♥️♥️