DETTA NYA LIV

"Vad har hänt med bloggen?" Jaa, livet har hänt, jag har flyttat hemifrån och börjat plugga och det är pandemi och jag vet inte riktigt, det har varit mycket och det är alltid lite läskigt att skriva om sitt liv på internet där vem som helst kan läsa. Men just nu känner jag att jag vill dela lite av Guds godhet och trofasthet med er.

 

Det är så häftigt att kunna se tillbaka på tider i mitt liv som har varit tunga och se att Gud verkligen var där även om jag inte alltid varit medveten om det. Den senaste tiden har jag tänkt lite på depressionen när jag var sjutton (som jag har skrivit en hel del om tidigare). Jag är så fascinerad av hur mycket Gud ändå talade till mig under den tiden, mycket genom andra människor som jag samtalade med, som bad för mig, och/eller fick bilder/ord från Gud till mig. Ett exempel är från början av november 2016 när jag hade ett samtal med min dåvarande ungdomspastor och hon fick en bild av mig som en ensam, svag tomatplanta men att Gud kom som två blompinnar och när jag förstod att Han var där kunde jag slappna av och luta mig mot Honom. Det var en bild som uppmuntrade mig men som det dröjde innan jag levde i. Månaderna som följde blev mina tankar mer och mer fyllda av hopplöshet, även om jag desperat försökte hoppas på att allt kanske kunde bli bättre. I februari 2017 skrev jag följande i min dagbok. Tänk om Gud kan lösa allt det här [allt kopplat till depressionen] till det bästa. Hans ära + hjälp för andra människor. Om jag kan upptäcka en ny relation med Gud/nytt sätt att förhålla mig till Honom. Jag vill det Gud!

 

Det är helt fantastiskt att jag kan läsa igenom mina dagboksanteckningar från de där mörka månaderna och verkligen se Gud mitt i det. Fyra år senare kan jag säga att genom depressionen och framför allt genom att Gud pekade på att allt handlar om Jesus och inte om mig (mer om det t ex här) har jag verkligen, som i bilden med tomatplantan, fått lära mig (lär mig dock fortfarande!) att jag inte behöver klara mig själv, att Gud finns där och jag får luta mig mot Honom, vila i Honom. Som jag desperat hoppades i februari 2017 har jag fått upptäcka en ny relation med Gud, som bygger på tacksamhet och glädje snarare än på krav, och det jag gör just nu är att använda den svåra tiden jag gick igenom till Hans ära, för att berätta om vem Han är och för att uppmuntra er som läser det här. Gud är så, så god och Han har haft mig i sin hand hela tiden. Det här var bara en liten del av hur jag ser att Gud var med genom depressionen, det finns t ex andra tilltal som betyder mycket för mig nu också, ord som folk fick och som jag verkligen kan se att det var vad Gud sa. Han är med oss genom alla svårigheter. 

 

Du som inte följer Jesus men som längtar: det här finns för dig också. Jesus längtar efter att få ge dig "liv, och liv i överflöd" (Johannesevangeliet 10:10). Genom att dö på korset och ta alla dina fel på sig öppnade Han vägen för att du ska kunna ha en relation med den Gud som skapade dig, känner dig och älskar dig. Våga ta ett steg mot Honom. Här skrev Sonja om hur du kan göra det. Du kan också kontakta mig t ex genom att skriva i kommentarsfältet och fylla i din mailadress i fältet där bara jag ser. Det finns ett hopp och Hans namn är Jesus!